Härlig uteritt!

Idag blev det en härlig uteritt i den första lilla värmande vårsolen. Härlig snö pigga hästar och en försvunnen hästsko. Inte bra.

Japp det var en såndär underbar ridtur fram till Catrin funderade på om inte Prinsen hade 4 skor när vi red ut. Det hade han nu satt dock bara 3 skor kvar på dom små hovarna.

 

Eftersom turen gick ner till O-ringen och vi plumsande runt i all snö så anade vi att den låg någonstans där under snötäcket.

 

Jag, min syster och mamma tog en lite promenad med hundarna för att försöka leta efter den lille skon. Oddsen var väl inte jätte höga, men där i snön låg den, jippie.

 

Nu fattades bara någon som kunde spika fast skon på Prinsens lille fot. Jag bestämde mig att jag nog skulle klara det. Inte alls fylld av självförtroende bestämde jag mig för att det inte kunde vara så svårt.

 

Vår underbara hovslagare hade gjort så fina sömhål och hoven var hel och fin så det borde gå lätt.

 

Började försöka lista ut hur man borde vända sömmen för att den som skulle komma ut där uppe. Satte skon mot hoven och måttade in lite. Plockade bort skon igen för den satt nog inge bra, satte tillbaka skon igen tog hammaren tog ner hammaren tog bort skon, så höll jag på ett tag.

 

Nä tänkte jag nu får du ge dig spika fast skon nu. Med blod svett och tårar satt den första sömmen på plats, eller ja tårar kom det inte, svettades gjorde jag och blod ja nästan. Höll på att spika fast mitt eget ben i sömmen som kom ut ur hoven, inte bra, tror jag gjorde något fel... Tyckte att den nog inte satt helt rätt så den åkte av igen. Blev less på mitt egen velande satte skon på rätt ställe och spikade fast sömmarna en efter en. Minst två höll på att hitta in i mitt eget ben men det som inte dödar härdar.

 

Slutresultatet blev en Prins med alla 4 skor på fruktansvärt ful sömning. Vår tång var så slö så dom gick knappt att få av så det blev som det blev. Hovis kommer antagligen skratta gott nästa gång han kommer om nu mitt fina arbete sitter fast:)

 

Jepp jag var inte hovslagare i mitt förra liv men kanske kan bli i mitt nästa då:)

Tänk vad mycket man kan klarar bara man tror det.

hade