Hoppträning, hjääälp!

Det var inte farligt alls visade det sig innan det var över utan riktigt riktigt roligt.

Jag har alltså inte hoppat på ja över ett år. Tränat hoppning har jag inte gjort sen innan jag fick Lia. Det är ju bara 8 år sedan...

Jag har utvecklat den där rädslan som jag själv tyckte var så komisk när jag var yngre och styrde min super c ponny Charm på 1,30 hinder för att min tränare sa hoppa. Nu kan hinder kan möjligen övervinnas om dom är på hål två och nergrävda under marken.

Hur det nu gick till så anmälde jag mig glatt till markarbete för Rosie. Rosie kommer så lämpligt från Jokkmokk och är kanonduktig själv så om nån kan hjälpa så är det nog hon. När vi byggde så byggde vi nån bom här ett räcke där och en eller ja två oxrar. Oxrar har alltid varit min akilles häl och jag kan lova att det inte är mindre nu när ett räcke kan se fullständigt omöjligt ut. Håll god min och gör som tränaren säger har alltid funkat för mig.

Jag kan liksom känna att oj vi ligger fel nu men vad var det man gjorde då???? Höll i sig och hoppades på det bästa tror jag inte jag gjorde förr men det gör jag nu. Hur som haver så satt jag på superHobbit. Vad kan gå fel liksom. Ja ingentig såklart. Han är så härlig så stabil och fick mig att tro att jag klarade av att hoppa igen. Det var så jäkla roligt, ursäkta ordvalet men det var det. Sandra var också med och har i andan av detta vågat sig på några av våra terränghinder såhär efteråt. Kanoners.

Råkade anmäla mig till nästa gång bara sådär och det känns bara så kul. Ska sitta på Hobbit igen såklart.

Hanna och Ester var med i vår grupp. Det fanns liksom bara en hästgrupp... Jag har aldrig sett en häst med benen så mycket överallt och en helt cool ryttare samtidigt. Dom skuttade såklart småhinder men det var lydnadsövnigar vi höll på mig så det kändes nog fint för dom med:)

Prinsen, Almaoch Fabbi var med i gruppen efter och dom skötte sig som vanligt. Rosie fick + poäng för att hon tyckte att Prinsen hade trevligt steg.

Just nu är jag så kaxig och har så fruktansvärt ont i kroppen så jag kan bara se framemot nästa hoppnig och hoppas att Hobbit står ut med mig.

Det här är förövrigt jag när det begav sig med min lille Charm.