Tänkte på en sak!

Kom att tänka på en sak när jag körde hem från jobbet.

Jag jobbar i Jokkmokk så jag har lite tid att fundera över saker och ting när jag kör. Kom att tänka på en sak som hände när jag var en liten och yngre ryttare.

Eva som var en av dom där tjejerna som man såg upp till enormt mycket frågade mig om jag ville följa med till Jokkmokk och titta på en träning, åh om jag ville. Varför jag kommer ihåg den morgonen så väl var för att jag hörde fel morgontid Eva sa 9 och jag hörde 10 och när Saaben stannade utanför mamma och pappa så var jag långt ifrån klar. Snabbt hoppade jag i kläderna och var klar. Sen satt jag stolt som en tupp brevid Eva ch tittade på träningen eller den gången då Johanna en annan av dom där tjejerna man såg upp till frågade om jag ville komma och rida hennes lilla shettis Lill-Gnägg. Åh så glad jag blev och jag kommer ihåg hur det luktade i det stallet och hur mjuk galopp han hade motför Russi (ridklubbens russ) han liksom bara flög fram. Jag kommer också ihåg hur långa ben Johannas häst Amorina hade när jag försökte titta upp på Johanna när jag satt på Lillis.

Jag kommer också ihåg när Eva frågade om jag vill följa med henne och Carrra till byn. Jag hade då min ponny Charm men kunde inte riktigt stanna honom när vi var ute. Men jag kunde bara styra in i rumpan på Carra sa Eva, oj vad jag styrde in i rumpan. Men så glad jag var.

Det här är alltså närmare 20 år sedan och minnena sitter som berget, jag kan tillochmed känna den där varma härliga känslan i magen som infann sig då dom där gångerna när man blev sådär stolt och ja kanske sedd.

Vad vill jag få sagt med det här då? Ja inte vet jag kanske att man inte behöver göra så mycket som "äldre ryttare" för att få dom här yngre tjejerna att känna det där härliga varma pirret i magen. Att komma ihåg varandra och kanske ta med en av dom yngre på nästa träning eller tävling bara för att dom ska få känna sig sådär viktig och varm i magen av att bli tillfrågad.

Man lever länge på härliga minnen märker jag

Hejs/anna