På lördag ska vi tävla!!!!

Mmm nervösa barn laddade ponnysar kan jag förmoda att lördagen bjuder på.

Vi ska till våra grannar i Jokkmokk på klubbtävling och det är ett gäng laddade barn som planerar allt från bad av häst till rätt färg på utrustning, precis som det ska vara. En klubbtävling ordnar dom såhär i slutet på lovet, ett mycket gott initiativ som uppskattas. Jag har själv varit på massor av klubbtävlingar i Jokkmokk som liten ponnyryttare och det var en fantasktiskt fin skola. 4 mil är mycket lagomt och anläggningen är mycket större än våran men inte så stor att man går vilse. Innan rutinen sätter in är det minst, minst lika pirrigt som på en stor tävling och alla gör sitt yttersta på sin nivå.

Påtal om detta har jag funderat många gånger på ett fenomen  som fanns när jag var liten. Många var vi som red in på banan och möjligen skuttade över hinder nr 1. Den dagen 2 hinder skuttades så var dagen gjord. Ponnysarna tvärvägrade att befatta sig med hoppning i kombination med barn. Satt någon rutinerad upp så gick det som hejsan. Många barn har jag sett nu som tårarna har rullat på när resultaten inte har infunnit sig. Nu handlar det kanske om välutbildade ponnysar som ska gunga runt en LD i sömnen men jag får för mig att barnen känner mer press att klara allt felfritt hela tiden. Av dom ponnysarna som hoppar 1 hinder och ryttaren är glad över att dom klarade iallafall ett hinder ser jag inte så mycket av vilken kanske är bra då ponnysarna fått lite grundutbildning... Men lite som mitt hjärta sa när vår ponny rev två i en klass efter att ha plockat två vinster i rad dock med en annan ryttare, "men han bara river hela tiden". Nu är inte han en som bara gungar runt helt själv han kräver lite ridning men det fick mig att fundera vad man kräver av sina ponnysar och vad vi krävde. Har som sagt sett många tårar rulla och kanske rullade dom när jag var liten också kommer inte ihåg för jag var bara koncentrerad på mig själv och vad andra pysslade med visste jag möjligen i efterhand, hmm. 

Nu hoppas jag bara på glädje på tävlingen och barn som vill tävla och tycker det är roligt. Förövrigt är det ett helt företag med hästtävlingar då det gäller att låna transport (tack Hanna) ordna någon som kan köra den tunga transporten (bra Hedman) kirra någon som ger hö (attans kvar att ordna) och samla ihop barn och ponnysar (vilket det antagligen är jag som gör.)

Håll tummarna för Alma Prinsen tjorven och Rut eller Pedro på lördag så ska vi njuta och ha en rolig stund i Jokkmokk.