Hoppning!

Under den tiden när jag hoppade och tränade själv så red jag lite olika hästar som verkligen krävde olika träning. Men min första egna ponny var det endel träning och massa bus som det ska, medans med den andra ponnyn hade åldern och det seriösa hunnit i

Den ena var min egen 20 åriga c ponny som redan kunde allt man behövde kunna men som behövde hoppas rätt ofta och lågt för att inte bli helt nipprig när väl bommarna åkte upp och för att hållas smidig. Jag vet att han älskade och vi hoppade mycket studs, verkade funka för han hade tävlat i alla år och höll många år hos oss också.

Framförallt ponnybusade vi massor. Hoppade ute i skogen både vinter och sommar. Lekar, stafetter och annat kul man kunde hitta på. Naturligtvis tränade vi också såklart för en massa olika människor och då fick vi hoppa rejält högt och rätt mycket kombinationer...

Tävlade sen ett stort d ponny sto. Hon hoppade till en början inte speciellt väl men gärna. Med henne var träningen mer seriös och vi hoppade massor av kombinationer av olika slag med travbommar in. Alltid på medellinjen, växelvis vänster växelvis höger. Hela tiden hoppning med fokus på att hon skulle ta med sig rygg och sina bakben. Traggla, traggla. Men det funkade det med. Hon hoppade riktigt bra innan vi var färdiga.

Har hoppad nån häst här och där också men dessa två var dom hästar som jag på riktigt har haft ett mål med.

Utan den grymt seriösa och riktade träningen med stoet så hade det aldrig blivit något. Jag hade en väldigt engagerad tränare på backen och jag red inte många pass på stoet utan Maggis hjälp. Men som sagt utan den träningen hade det inte blivit mycket.

Sååå jag försöker minnas detta med mitt eget barn. Menar inte att ponnyn ska vara en leksak det får han aldrig bli men lite kul och ponnybus måste man få ha och det viktigaste är nog inte den hårda träningen med ponnyn. Det kommer så småningom om intresset håller i sig,

Nä ut i snön och busa. Det är jag bra på /anna